Ännu ett Paralellfall är min polska ”babsja” (egentligen en mycket god väns polska mormor som adopterade mig som sin son eller sonson). Det där med släktskap är speciellt i Polen.
Hursomhelst kunde hon flytta hit från Stettin på nittiotalet efter att ha fått sin pension från Polen överförd. Under många år var hon en stillsam men vital äldre gumma som klarade sig själv trots flera allvarliga sjukdomar. Däremot var det svårt att hitta en lägenhet, förutom i det mångkulturella Koppargården.
En dag gick hon med rullatorn till den lokala Netto-butiken för att göra sina inköp. På vägen dit rånades hon av ett par ynglingar med utländskt utseende.. De stal hennes handväska med börs och lägenhetsnycklar och hon fick läggas in på sjukhus och vårdas på grund av skadorna efter misshandeln.
Efter detta gjordes två inbrott i hennes lägenhet, förmodligen med hennes egen nyckelknippa.
Dessa blatteyngel var således skuld till att hon blev folkskygg inte vågade gå utanför lägenheten och senare blev alltmer socialt isolerad. Demens tillstötte och hon levde sina sista år i rädsla för att bli utsatt för nya brott.